Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-S912

pil Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: Nybyggare och lappar.

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Födorådstagare Per Olsson  År: 1917

Socken/stad: Frostviken  By/kvarter: Blåsjön

Denn förste som började bygga här i Blåsjön var från Norge. Han blev kallad "Stor Fredrik". Något annat namn har jag ej hört på honom. Detta var i slutet på 1700 eller början av 1800-talet. På den tiden var det lappar överallt här i fjällen. Dessa tyckte inte om, att det blev bofast befolkning här, varför de på alla sätt försökte skrämma bort nybyggarna. Då "Stor Fredrik" hade huggit timmer i skogen ena vintern, körde lapparna ihop det med renar och tände på, men timret var rått, så att det brann inte. Av det timret byggdes en stuga, som stod kvar, sedan jag blev vuxen. Det syntes så väl märken efter elden.
En gång hade en hop lappar kommit in i stugan till Fredrik och tänkte väl rent "tyn" (döda) honom. De trängde honom ovom bordet, så att det började se riktigt farligt ut. Men lyckligtvis var Fredrik inte ensam den gången. "Gammel-Lars" från Ankarvattnet, förste bebyggaren där i byn, var på besök hos Fredrik. Lapparna såg inte Lars. För han låg borta i sängen och det fanns ju intet ljus i stugan annat än det lilla, som sken från elden. Det var nämligen en höstkväll. Men då det började se hotande ut, reste sig Lars.
Då lapparna fick se honom, blev de så förskräckta, att de sprang ut från sina mössor, ty de visste, att Lars var rent ohyggligt stark Det hade de erfarenhet på. Det hade gått så till, att lapparna tänkte skrämma honom och hans hustru, Karin, då de var borta på en myr och slog. Ett par lappkarlar hade klätt ut sig till några slags märkvärdiga odjur, och gick och luskade borta i backen på sidan myren. Lars förstod, huru det hängde ihop, och sade till Karin, att hon inte skulle vara rädd, men hon blev så förskräckt, att hon svimmade. Då blev Lars arg, gick och skar sig en duktig vidja och så sprang han fatt de båda lapparna, grep dem och gav dem så mycket stryk, att det var bara litet liv kvar i dem, och så hotade han ut, att nästa gång, de försökte något sådant, skulle han utan vidare slå ihjäl dem. Sedan fick han vara ifred för dem. Samtidigt med dessa var "Gamm-Anners" i Hudingsvattnet, närmaste nybygge på norska sidan. Han var den förste där. Han var farfar till Anders persson, svåger min. "Gamm-Anners" var ohyggligt stark. Långt fram i tiden skulle de riva en stuga, som Anners ensam byggt. Golvtiljorna i denna bostad var av halva stockar, och var så stunga, att två karlar hade göra nog att bära ut varje tilja. Dessa "klåv" hade Anners burit hem på axeln, åkande skidor nära en fjärdedels mil, och då var de förstås råa. Inte heller hade han skrätt av dem något, ty det var så bra få "kåran" (huggspånen) till ved! Även honom hade lapparna försökt skrämma, men han hade tagit upp en timmerstock från backen och slängt den långt iväg. Sedan fick han vara i fred.

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:IV_1916-1917. Uppteckningsnr: 912


Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


ARKEOLOGI VAPEN ARKEOLOGISKA FYND SVÄRD

ÄLV KAJ

ARKEOLOGI GRAVHÖG GRAVANLÄGGNING ÄNGSMARK

Vävprov

Klocka

Linfäste